I början på 70-talet jobbade jag natt som mentalskötare. På min avdelning vårdades Kalle för schizofreni. Han var en mycket storvuxen man med halvlångt mörkt hår och skägg. Han kunde vara ganska våldsam, men var det aldrig mot mig, en 50 kg lätt kvinna 27 år gammal.

Kalle och jag pratade ganska mycket på kvällarna och en kväll berättade han att han först nu förstått att hallucinationer och att höra röster var en sjukdom. Han hade trott att alla människor hörde röster.

Kalle blev utskriven och jag hade inte sett honom på nästan ett år när jag en dag mötte honom. Jag var på väg till mina svärföräldrar med våra två små barn i barnvagn och såg ett gäng A-lagare på en bänk i en gångtunnel.

Min första tanke var att snabbt gå förbi, men just då såg jag att en av dem var Kalle. Jag stannade och hejade på honom och vi pratade en stund. Jag såg att han blev både förvånad och glad. Några månader senare var han intagen på min avdelning igen. Det första han sa när han såg mig var att han hade blivit så glad när jag stannade, såg och pratade med honom. Det värmde att se hur glad Kalle blev över att bli sedd. Det fick mig att inse hur viktigt det är för alla att bli sedda, även om situationen inte är till deras fördel just då. Det bär jag alltid med mig.
Elisabeth, 60 år, bitr. verksamhetschef/controller, Norsborg
Lyssna till Alla behöver bli sedda

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Människor som recept (utgiven 2010) där över 60 personer medverkar med inspirerande berättelser om betydelsefulla möten i vården. Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting, Vårdförbundet och Kommunal. Beställ ditt ex. av boken Betydelsefulla möten – Människor som recept här: http://butik.2act.se

Du kanske också gillar:

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *