”Hur kan det vara en besparing att människor blir arbetslösa och socialbidragstagare?”

Jag bodde tillsammans med min familj i en bostadsrätt i stadsdelen Bergsjön i Göteborg. Riksbanken hade höjt räntan med 500 procent. Det var kris och därefter beslöt regeringen om en budgetsanering som innebar att bostadssubventioner till nyproducerade fastigheter snabbt avvecklades. Det slog hårt mot alla nyproducerade hus och nyproducerade fastigheter med bostadsrätt. Boendekostnaderna ökade med åtskilliga tusen per månad. Jag såg hur folk runt omkring mig slogs ut. Jag såg konkurser, skilsmässor, familjetragedier.

Hur kunde det vara så? Hur kunde det här vara en besparing för samhället? Trots att jag själv var utbildad i nationalekonomi hade jag mött en verklighet och en politik som jag inte förstod mig på. Och det mötet drev mig framåt. Jag insåg jag att jag behövde tala med någon politiker. Det måste vara fel när många unga, nyetablerade familjer, blir så drabbade utan att någon intresserar sig varken politiskt eller journalistiskt.

Så jag gick med i Centerpartiet och besökte några årsmöten, men jag förstod mig inte alls på agendan. Det var en främmande värld med ett främmande språkbruk som kunde fått vem som helst att tröttna. Men jag bestämde mig för att stå på mig och deklarerade att jag inte var intresserad av uppdrag utan endast av att diskutera svensk ekonomi. Glädjande nog gav min hållning effekt. Jag fick hålla i en studiecirkel i ämnet och blev ombud på en riksstämma.

1996 var jag på min första riksstämma. Och där hände något som var avgörande för mig. Jag deltog på ett ekonomiskt seminarium dit riksbankens ledning inbjudits. Seminariet gick igenom den ekonomiska krisen och allvaret i den.

Vilken fantastisk möjlighet att få ställa min fråga, tänkte jag och väntade med spänning in rätt ögonblick.

I slutet av sammankomsten fanns möjlighet att ställa frågor och då bad jag om ordet:

”Hur hade landet finansministrar och andra agerat efter ”The Black Monday” (New York, oktober 1987), då den ekonomiska krisen briserade i världsekonomin?”

Jag kommer inte ihåg ordagrant svaret jag fick, men jag minns innehållet så väl. Omvärldsbevakningen hade inte varit särskilt utvecklad. Kort sagt hade ansvariga politiker i Sverige inte haft den koll på läget utanför Sveriges gränser som man borde ha haft.

Jag insåg då att politik och ekonomi inte var två skilda världar. Man kan inte förstå den ena delen och inte den andra, det hänger ihop. Och ju bättre man förstår sambanden desto mer kan man styra utvecklingen. Här kunde jag bidra med något.  Mitt engagemang vaknade, det kändes jättespännande!

Idag har jag flera viktiga uppdrag som politiker inom hälso- och sjukvård. Visst är det ansvarsfullt att jobba med politik, men det är också väldigt roligt.Karin Greenberg, Regionfullmäktigeledamot i Västra Götaland (C), Vrångö-Göteborg

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik

bild: friköpt för användning ok enligt