I mitt arbete som aktivitetssamordnare inom äldreomsorgen i Köpings kommun kom jag för några år sedan i kontakt med Elna som var 83 år och bodde på ett gruppboende.
När vi möttes förstod jag att Elna som satt i rullstol drömde om att få flyga utomlands under året. Jag tog fasta på hennes dröm och hämtade broschyrer, kontrollerade handikappvänliga resmål och undersökte möjligheten att få bidrag till en medhjälpare.
Innan jag skulle gå på sommarsemester var det klart att resan skulle bli av någon gång tidigt under hösten. Men riktigt vart resan skulle gå var inte bestämt.
När jag kom åter från semestern hade den personal som skulle följa med fått förhinder. Nu var goda råd dyra, för Elna hade ordnat pass, gjort sig fin i håret och väntade bara på att få åka. Då tog jag beslutet att jag skulle följa med. Vi bestämde resmål, bokade biljetter och förberedde oss för avresa till Gran Canaria sista veckan i november.
Det blev en mycket lärorik vecka för mig. Hur man fungerar som person när en annan person är helt beroende av en och dessutom i en främmande miljö. För Elna blev det ett minne för livet och när vi satte oss på planet hem, tittade hon ut genom fönstret åt väster och funderade på om vi skulle åka till USA nästa gång. Nu blev det inte USA, men året därpå var vi en vecka i september på Mallorca.
I år fyller Elna 88 år. Vi träffas ibland och pratar om de resor som vi gjorde tillsammans. Vi minns Atlantens vågbrus och oändligheten, solnedgången över bergen och fiskarnas arbeten med näten i hamnen.
För mig har mötet med Elna lärt mig att ingenting är omöjligt om man vill något väldigt mycket. Visst kan man förverkliga drömmar även om man är handikappad och till åren kommen.
Kjell, 56 år, aktivitetssamordnare, Köping
Lämna en kommentar