”Vill du komma med på ett fackligt möte?”

Den frågan fick jag en gång i tiden då jag arbetade på ett forskningsinstitut. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att gå. Jag hade en ung familj, men tänkte att ett litet fackligt engagemang inte skulle ta så mycket tid från min uppgift som far. Så jag gick på mötet och blev mycket väl mottagen och det slutade mycket riktigt med att jag gav mig in ett långvarigt fackligt arbete.

Den speciella händelsen inträffade dock när jag var närmare 40 år och mötte Kuno Morén. Han var ombudsman för statstjänstemannaförbundet. Vi hade känt varandra sedan vi var i femtonårsåldern. Vi samtalade en stund, han betraktade mig och utbrast plötsligt:

”En sån som du skulle behövas i politiken. Vi behöver vanligt folk som kan se saker ur ett mera folkligt perspektiv. Det är så lätt att vi som sitter blir blinda annars.”

Jag undrade vad han menade.

Vadå folkligt? Är det inte huvudsaken att det är demokrater och inte diktatorer som blir valda?

Kunos ord malde i mig under resten av året. Jag kunde inte släppa det. Sakta, men säkert insåg jag att han hade helt rätt. Det är viktigt med vanliga, jordnära människor i politiken. Det är viktigt att politiken är till för alla och inte bara för ”broilers”. Så till slut så gick jag med i Socialdemokraterna och fick ganska fort uppdrag som ordförande i nämnder och andra varierande göromål.

Under de 18 år som gått sedan dess sitter fortfarande Kunos ord fast i huvudet och jag har hela tiden månat om att hålla mig så nära vanligt folk som möjligt. Att ha arbetat politiskt har väl gett mig både ris och ros. Framför allt tycker många av mina vänner att det är bra att jag är med. Jag har också fått vara med om fantastiska möten med nya personer, som gett mig ett kvitto på att jag gör rätt som fortfarande jobbar politiskt.
Kurt Lundgren 59 år (S) tekniker Lycksele