Det var idrotten som förde mig till politiken. Det började med att jag var en engagerad förälder i den lokala fotbollsklubben och hade tagit på mig styrelsearbete. Jag minns hur vi i styrelsen ofta satt och gnällde över den dåliga bidragssituationen.

Klubben drev en fotbollsanläggning i egen regi, med hjälp av kommunala driftsbidrag. Men det var ett bidrag som inte hängde med de ökande behoven med allt dyrare materiel. Vi märkte att det bar iväg och att det blev för krävande med alltför mycket ideellt arbete. Dessutom såg vi att det fanns en del kommunalt drivna fritidsgårdar som i betydligt högre grad än vi fick vad de behövde. Naturligtvis ansåg vi att det borde finnas ett lika fullgott stöd till idrottsföreningarna.

Diskussionerna pågick till och från under ett års tid innan vi till slut insåg att det inte dög med att sitta och gnälla. Någon av oss borde engagera sig politiskt för att driva vår sak och inom gruppen tyckte man att jag var bäst lämpad, eftersom jag var lärare och van att prata mycket inför andra.

Det var idrotten som förde mig till politiken.

På den vägen blev det. På något sätt var det en naturlig utveckling, för jag insåg snart att det inte var så stor skillnad mellan idrottsrörelse och partiväsende. Båda sakerna var ett slags föreningsliv, där det behövde peppas inför matcher och tröstas i motgång. Så jag fann mig snabbt och jag är glad att mina idrottsvänner drev mig fram till där jag är idag. Att vara politiskt engagerad känns skönt mentalt. Istället för att bara gnälla över det jag tycker är fel, så kommer jag alltid veta att jag gjort vad jag kunnat för att få det att bli rätt.
Lennart Ohlsson Kommunalråd i Hylte kommun (C) Hyltebruk

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik

bild: friköpt för användning ok enligt