Jag var innesluten i en bubbla den där första veckan i november 2009. Jag satt och skrev på första kapitlet i min aktuella bok FULL KOLL! om konsten att bli mer effektiv och kreativ i vardagen och där fanns bara jag, min dator och det stora inneslutande lugnet. Men så fick jag lov att kliva ut ur bubblan och in i verkligheten.
Jag hade ju mitt uppdrag som Ambassadör för kvinnligt företagande och jag skulle möta ett gäng högstadieelever den dagen. Jag tog mig till skolan, äntrade klassrummet och just de här eleverna – med deras kombination av Låt-livet-börja-glöd och Hur-ska-det-gå-ångest – fick mig att flytta fokus ordentligt. Efter mötet med dem åkte jag raka vägen till kontoret och skrev om hela kapitlet – och på slutet lade jag till ett sprillans nytt stycke:
Kreativa yrken – en kuggfråga? (ur FULL KOLL! utgiven av Bokförlaget Forum)
De släntrar in i klassrummet, en efter en, på det där sättet som bara niondeklassare kan göra; världsvant och osäkert i en och samma kropp. Framme vid katedern står jag och väntar på att få ta över lektionen. Blickarna jag får är nyfikna, men också utmanande och ifrågasättande: Vem är hon? Vad vill hon oss? Kommer detta på provet?
Kreativiteten, förmågan till nytänkande och omskapande, är en tillgång på alla arbetsplatser. Även om den inte ingår i den officiella kravspecifikationen
Jag träffar alla niorna på högstadiet i Lysekil denna höstvecka i egenskap av Ambassadör för kvinnors företagande, ett uppdrag jag haft sedan 2008. Utsedd av statliga Nutek, som numera heter Tillväxtverket, är jag en av cirka 800 kvinnliga företagare som de senaste åren kostnadsfritt besökt skolor och föreningar för att föreläsa om företagande och entreprenörskap. När jag möter eleverna pratar jag också om journalistik och kreativitet, och hur viktig glädjen är för att få fart på skapandet och samspelet mellan våra två hjärnhalvor. ”Hur är en kreativ person?” brukar jag undra.
Reaktionen kommer varje gång snabbt från flera håll i klassrummet:”Påhittig!”.Det känns tryggt att veta, femtonåringarna har koll på detta.Sedan ställer jag frågan om vilka yrken som är kreativa. Vilka är det mer än journalister som behöver vara påhittiga på jobbet? Då brukar det bli tyst en stund innan svaren börjar droppa in:”Konstnärer”, säger en lockig kille mitt i klassrummet.”Fotografer”, säger en tjej som senare avslöjar att hon drömmer om det yrket.”Stylister”, säger en annan tjej med svart kajal perfekt dragen längs ögonfransrötterna.
Tillsammans gör vi sedan listan komplett med de spännande jobb som är självskrivna som kreativa: Musiker, sångare, skådespelare, regissör, författare, programledare i tv och radio, arkitekt, designer, forskare. Någonstans mitt i uppräkningen hör jag också de tonårstuffa rösterna från killarna som försöker utmana stundens vikarie:”Kockar!”, ”Bilmekaniker!”, ”Dagisfröknar!”
Till deras stora förvåning applåderar jag varje gång och ger dem rätt. Kreativiteten, förmågan till nytänkande och omskapande, är en tillgång på alla arbetsplatser. Även om den inte ingår i den officiella kravspecifikationen.En kreativ kock överraskar mig med smakbrytningar jag inte kan förutse, som min pappas kardemummakryddade entrecôte. Byt ut pepparkornen i kvarnen mot kardemummakärnor, det blir jättegott. En kreativ bilmekaniker kan, likt Bosse Bildoktorn, avslöja varför gammelmotorn hackar genom att lyssna på rytmen och motrytmen. Och jag är tacksam för hur personalen på mina tvillingtjejers förskola dagligen tar ungarnas kreativa lekar på allvar i sångsamlingar, bildspel och rollekar.
”Mamma, jag är superhjälte – och frisör!” För landets niondeklassare, inte bara de jag träffar i Lysekil, känns tankarna på arbetslivet ”fett” långt borta, för att låna deras ordval. De tycker det är svårt nog att tvingas fundera över gymnasievalet. Men oavsett hur de väljer, och på vilka arbetsplatser de till slut hamnar, kommer de att behöva snabba kopplingar mellan den vänstra och högra hemisfären. Hjärnkraften är råvaran i informationssamhället. Inte järnkraften, det svenska stålet, som byggde industrisamhället
Lotta Abrahamsson, Amalia Kreativ Kommunikation, Lysekil
Lämna en kommentar