Från början var mitt liv lyckligt. Jag gifte mig som 22-åring och allting var frid och fröjd. Men från att jag var 25 och några år framåt följde sorgerna på varandra. Jag förlorade först min pappa, sen min mamma och så småningom även båda mina bröder. Plötsligt var jag, redan som 29-åring, äldst i min släkt.

Året därefter födde jag och min man vår första dotter, som vi hade längtat efter. Men det var vissa komplikationer. Hon vägde 2 100 gram och hade bland annat hjärtfel. Även med vår andra dotter uppstod komplikationer. Hon föddes i vecka 27 och var mycket klen. Som tur är lever båda bra liv nu, men givetvis har föräldraskapet varit mycket tungt. En person som lärde mig att ta svårigheterna på rätt sätt var Margaretha Kristensson, en kvinna som jag lärde känna i mitt arbete i kommunfullmäktige.

Hon är en ensamstående förälder som fick sitt första barn när hon var 17 år och arbetar som ekonomibiträde vid sidan av politiken. En dag då vi hade paus i fullmäktiges heldagssittning satt vi på en liten italiensk restaurang. Det var min första fullmäktigedebatt så under lunchen var vi djupt inne i de ekonomiska detaljerna. Plötsligt la Margaretha sin hand på min vänstra arm och sa:

”Du måste ha varit ett älskat barn!”

Det hon sa visste jag redan. Jag var mycket riktigt ett älskat barn. Men att hon kunde se det och uttrycka det under de omständigheter som rådde, det fann jag överväldigande. Hon visste ju ingenting om min bakgrund. Under en längre tid hade jag givetvis pratat om mitt livs svårigheter med mina väninnor och min man, men det kändes som ett mirakel att Margaretha så tydligt och i den situationen kunde sätta fingret på varför jag hade klarat livet så bra.

Det ta fick mig att tänka till och när min dotter senare sa en märkligsak till mig, så visste jag direkt vad jag skulle svara. Hon sa: ”Mamma, egentligen är det konstigt att du är en så glad person som du är. Du är ju mycket gladare än pappa.”

Mitt svar var givet: ”Jag var ett älskat barn och är man det klarar man alla svårigheter som livet erbjuder lite lättare, så var inte rädd för livet.”
MONICA MOLIN 62 ÅR FÖRETAGARE & FRITIDSPOLITIKER LUND