Året var 1994 och jag hade blivit erbjuden ett kontrakt med då anrika, allsvenska fotbollsklubben IFK Norrköping. Min sambo och jag flyttade ner till Norrköping och det var första gången jag skulle bosätta mig utanför Umeås gränser. Det var nervöst och pirrigt. Hur skulle killarna bemöta mig? Hur skulle vi trivas? Skulle jag lyckas?

Det avgörande som gjorde allt till tre fantastiska år var det första träningspasset med klubben. Jag stod där lite spänd och tillbakadragen, då en äldre, vithårig, lite kraftigare “farbror” sa rakt ut:

– Var är min lille norrlänning?

Jag förstod att det var mig han syftade på, eftersom det bara fanns en person från norr om Dalälven i gruppen. “Farbror” gick fram till mig, gav mig en hård och ömsint björnkram. Jag tittade upp och fick se att där framför mig stod en av de största legenderna inom fotbollen, Gunnar Nordahl. Inte undra på att man med ett sådant välkomnande trivdes i Norrköping. Det var ett mycket stort ögonblick i mitt idrottsliga liv.
PATRIK SANDSTRÖM … ÅR, … TITEL, UMEÅ