När jag var fjorton år, träffade jag en pojke som fick stor betydelse för att jag är där jag är idag. En dag 1957 stod han bredvid fotbollsplanen och såg på oss pojkar som spelade och verkade intresserad. I pausen gick jag fram till honom och frågade om han ville vara med. Han sa först ingenting, men sen sken upp och nickade. Han pekade på sig själv och sa något obegripligt och namnet John. Då förstod jag att han inte kunde svenska och jag gissade att han var flykting från Ungern. Det här var året efter den stora Ungernrevolten och många ungrare hade flytt landet. En del av dem till Sverige.

Efter många fotbollsmatcher tillsammans fick jag veta allt om vad John gått igenom. Han berättade och om vilka fruktansvärda orättvisor som rådde för vanliga människor i hans hemland och om och hur hans pappa svurit över dess hänsynslösa regering.

Men mest minns jag nog Johns jämförde Ungern med Sverige:
”Ni lever i ett lyckligt land”, sa han. ”En dag ska jag återvända och göra mitt land likadant.” 

Åratal senare, när jag nyligen gift mig, mötte jag honom igen. Han hade ännu inte kunnat återvända Ungern. Han berättade att hans föräldrar hade avtjänat varsitt femårigt fängelsestraff för att de kritiserat en arbetsledare som misshandlade unga arbetare med ett ridspö. Sedan dess har jag gång på gång försökt förstå hur någon enda människa i vårt eget land kan vara socialist eller kommunist. Det enda jag har kommit fram till är att det egentigen inte finns någon riktig kommunistisk stat. Ideologin är omöjlig och delar upp människor i klasser, trots att dess företrädare säger sig göra tvärtom.

Jag som levde i ”ett lyckligt land” kunde ha struntat fullständigt i det här. Jag hade kunnat strunta i att klaga och bara intressera mig för inkomsten och ha roligt i största allmänhet. Men John väckte en vilja hos mig att hjälpa människor som hade det svårt. En vilja att bygga ett samhälle om säkrade friheten för den enskilda människan, utan att vissa måste trycka ner andra.

”Ni lever i ett lyckligt land”, sa han. ”En dag ska jag återvända och göra mitt land likadant.”

 
För vad är alternativet till en politiskt styrd stat där ingen vill vara med och övervaka lagar och regler för framtiden? Lek med tanken och försök att komma fram till en lösning. Enligt min mening är den som intresserar sig för samhällets välfärd en politiker, även om han eller hon inte är med i något parti, eller förening.

Mötena med John lärde mig en viktig sak: Gå inte till sängs efter en dag utan att ha framfört din åsikt till någon. Det kan du få ångra i framtiden. Just din idé kanske var lösningen på något samhällsproblem som inte blev åtgärdat på bra sätt. Men som kanske blir det tack vare dig.
Sven-Olof Oresten (FP) fullmäktigeledamot Hunnebostrand Sotenäs

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Politiker berättar där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik