Vår lärare, Ulla Karlsson, i byskolan i Århult, Döderhult socken, Kalmar län, var en bildad och självständig människa och hon var otroligt omtyckt av oss elever. Jag vet inte hur hon bar sig åt, men hon lyckades undervisa i fyra klasser samtidigt och även låta oss alla ta del av varandras undervisning. Året var 1954-55 och jag gick i fjärde klass. Det är det år hittills i mitt liv som jag lärt mig mest. Genom sitt framsynta sätt att undervisa lät hon oss uppleva mycket även utanför klassrummet.

Ofta var vi ute i naturen. Vi åkte ända till Visingsö på skolresa. Vi rustade upp skolgården med avancerade klätterställningar, romerska ringar och köpte in krocketspel. Det senare var synnerligen populärt att använda. Pengar fick vi genom att sätta ihop modellbyggen, måla och lotta ut bland föräldrar och grannar. Det kunde vara modeller av bilar, flygplan med mera. Jag tror dessutom att Ulla hade tumme med den dåvarande skolstyrelsen, för vad jag kan minnas så saknade vi ingenting på vår skola.

Men så till kärnan i varför jag valt att berätta om Ulla.

Hon insåg att jag hade en enorm lust att läsa och lära. Hon insåg att jag borde söka till läroverket, HAL i Oskarshamn, och hon tog sig tid att övertyga mina föräldrar om detta.

På den tiden var det inte alls givet att läslusten avgjorde studiechanserna, utan det gjorde ekonomin i hushållet.

Det kostade att åka buss. Papper, böcker och material kostade också och man kunde ju inte klä sig hur som helst om man gick på läroverket. Själv kände jag mig illa till mods vid tanken på att byta miljö igen. Jag hade nyss kommit till Århults skola.

Men Ulla lyckades övertyga mina föräldrar. Mamma med sin bildningslusta var nog inte svår, pappa var värre. Dels handlade det om pengar, dels ovanan vid högre studier. Jag var den första i släkten som hade studentexamen som mål. Min lärare i fjärde klass styrde således mitt liv i hög grad. Jag började på läroverket, insöp mycket nyttigt och onyttigt och tog studenten 1964. Fortsatte med universitets-studier i Lund och senare på filialen i Växjö.

Om jag jämför mitten på femtiotalet med idag, så är skillnaderna mycket stora. Då hängde framtiden på hur man valde i en viss situation. Om man nu hade något val. I dag tar man ställning många gånger i livet, studerar och byter arbete. Möjligheterna att vuxenstudera är mycket stora och ens framtid hänger inte på en lärares insikt. Jag hade helt enkelt tur.

Carin Högstedt 56 år, kommunalråd, Växjö

Den här berättelsen är publicerad i boken Betydelsefulla möten – Lärare gör skillnad (utgiven 2010) där en rad politiker medverkar med inspirerande berättelser. Beställ ditt ex. av boken här: www.betydelsefulla.se/butik
Berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.