När jag var omkring 20 år steg en dag lektor Hjalmar Sellberg in i mitt liv. Jag studerade vid Västerås Allmänna läroverk på den Allmänna linjens språkliga gren och fram till den dagen hade jag läst pliktskyldigast för att åtminstone försöka klara studentexamen. Skolintresset var med andra ord minimalt. Hjalmar var småväxt, akademiskt sakligt torr, men med en studentikos glimt bakom de svarta glasögonen. Han vände i ett enda slag hela min inställning till skolarbetet, inte bara i det ämne som han undervisade i. Vad jag förstått senare åstadkom han detta mirakel genom att på sätt och vis ”skriva kontrakt” med oss elever och, enligt vad han själv uppgav, de blivande examenscensorerna.

Han delade upp ämnet i ett antal områden. Varje område innehöll ett antal rubriker eller stolpar. Ett område, som censorn fastställde på examensdagen, skulle bli det muntliga förhöret. Ovanligt nog på den tiden fick vi elever delta med synpunkter på upplägget. Den slutgiltiga lösningen presenterades sen av lektor Sellberg för aktuella censorer, som klokt nog gav klarttecken. Från den stunden jobbade jag praktiskt taget dag och natt igenom område efter område.

Helt plötsligt hade jag fått ett klart mål för studierna, ett mål som jag som elev accepterat. Studiearbetet tog sig uttryck som jag aldrig kunnat föreställa mig tidigare. När de ordinarie läroböckerna kändes för tunna och alltför svepande skaffade jag fördjupningslitteratur för de olika delområden vi skapat. Ämnet historia med samhällskunskap tenderade efterhand att bli mer ett intresse än ett dammigt skolämne. Den förändringen gällde inte bara mig personligen. Klasskamrater som jag knappt talat Vi skrev ”kontrakt” med läraren med tidigare kunde jag nu diskutera ämnesfrågor med så att vi missade att rasten var slut.

Grundidén och metodiken försökte jag även överföra till övriga ämnen, även om något liknande ”avtal” med censorer inte fanns.

Resultatet var alldeles utmärkt. Jag hade äntligen lärt mig att strukturera ett ämne och fått en klar studiemotivation. Det var min första riktiga pedagogiska insikt och jag mognade mer på ett enda år än under hela studietiden.

Jag har under hela mitt yrkesliv haft pedagogiska uppgifter i olika former och nästan hela tiden har jag, medvetet eller omedvetet, använt den metodik jag fick mig till livs det där året i Västerås.

Jag har strävat efter att strukturera ämnet samt att formulera klara och tydliga mål i samråd med dem som jag haft att utbilda eller leda. Metodiken fungerar mycket bra. Egentligen tror jag mig mer omedvetet ha använt samma metodik i uppfostran av mina barn. Glimten i ögat, som jag uppfattade det där skolåret, var nästan lika viktig som metodiken.

Kjell Hedman 64 år, överstelöjtnant/redaktör, Täby
Lyssna till Vi skrev ”kontrakt” med läraren

Den här berättelsen tog vi emot i samband med vår riksomfattande efterlysning av Betydelsefulla lärare. Kampanjen genomfördes tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting.