I mitten av åttiotalet arbetade jag inom hemvården. I mina dagliga sysslor ingick att varje morgon gå till en farbror som skulle ha hjälp med att koka morgongröten. Men när jag kom dit var han alltid mer intresserad av att få göra cirkuskonster i sin rullstol än att få gröt på bordet. Ibland hade han till och med kokat gröten när jag kom och körde igång med sina konster på en gång. Han stod på händer och trollade med allt möjligt.

Han berättade gärna om sitt liv och det var otroligt spännande att få ta del av hans berättelser om sitt yrke och resor. Ju längre tid jag var hos honom, desto svårare blev det att göra nya tricks för mig, men han försökte alltid hitta på något nytt. För mig är skillnaden given.

Som vårdpersonal gäller det att fundera över om den beviljade insatsen är riktig eller viktig? Livet består av så mycket mer. Och jag älskar att arbeta inom vården och möta olika människor.

Christine, 34 år, biträdande enhetschef, Eskilstuna