Det tog 14 år innan jag fick min diagnos, Kollagen kolit, 1993, och då blev jag så glad att jag inte frågade om den gick att bota eller om man kunde dö. Det viktigaste var att få en diagnos efter alla år med diarréer och smärtor. Kort tid efter fick jag Sjögrens syndrom, en följdsjukdom till Kollagen kolit. Under alla… Läs vidare →

Läs vidare …

En vän till mig hamnade på sjukhus för något år sedan. Han är rom och kom som flykting från forna Jugoslavien. Han var drygt 50 år när han en dag fick en kraftig hjärtinfarkt och hamnade på Länssjukhuset i Halmstad. När han kom hem igen frågade jag hur det varit på sjukhuset. Min vän var väldigt lycklig över den fina… Läs vidare →

Läs vidare …

Året var 1974. Den lille pojken var i fyra–fem årsåldern och låg på barnsjukhuset i Göteborg. Jag var sjuksköterskeeleven som hade fått som pedagogisk uppgift att följa med pojken till undersökningen. Inför undersökningen skulle han få en intravenös nål i sin arm och jag hade noga förberett mig hur jag skulle informera, ledsaga och trösta den lille. Allt enligt aktuella… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag jobbade under några år på en av infektionsavdelningarna vid Danderyds sjukhus. Vi var ett mycket härligt gäng som arbetade på ett strålande sätt tillsammans. Vår avdelningsföreståndare, Kurt, var en mycket speciell man som hade en stor lyhördhet och visdom. Detta var i början av den svåra sjukdomen hiv och aids. Då visste ingen riktigt hur sjukdomen smittade och det… Läs vidare →

Läs vidare …

Under mina år i sjukvården har jag varit med om många möten som satt sina spår. Den här historien utspelade sig under mina första år inom sjukvården och jag har aldrig kunnat glömma det. Under en utbildning till undersköterska praktiserade jag på ett sjukhem i staden. Det var ett trivsamt ställe att arbeta på, bra chefer och trevliga arbetskamrater. Här… Läs vidare →

Läs vidare …

När min pappa insåg att han var på väg att dö tog han direkt upp det med sin läkare. Han bemöttes med stor respekt och respons. Hans inre organ började ge upp i samband med lungemfysemet, medan hans huvud var helt intakt. Pappa bad att få sluta med alla 16 medicinerna på en enda gång. Läkaren på ”Löwets” geriatrisk avdelning… Läs vidare →

Läs vidare …

Året var 1988, jag arbetade inom hemtjänsten i staden där jag då bodde. Adventsljusstakarna lyste så fint i alla fönster. Vi som arbetade inom hemtjänsten samlades varje dag i en gemensam grupplokal där man lade upp en strategi för dagens arbete. Så gjorde vi även denna dag. På min ”lott” föll det att städa hemma hos en 85-årig kvinna. Det… Läs vidare →

Läs vidare …

Min make och jag flyttade till Upplands Väsby i december 1984 som pensionärer. Vi drömde om några goda år trots att problemen med Alzheimers sjukdom skalade av mer och mer av min makes identitet. Redan 1986 tvingades vi ge upp och söka oss till Löwenströmska sjukhusets geriatriska avdelning, som kom att bli hans hem under sju års tid. Det kunde… Läs vidare →

Läs vidare …

I mitten av åttiotalet arbetade jag inom hemvården. I mina dagliga sysslor ingick att varje morgon gå till en farbror som skulle ha hjälp med att koka morgongröten. Men när jag kom dit var han alltid mer intresserad av att få göra cirkuskonster i sin rullstol än att få gröt på bordet. Ibland hade han till och med kokat gröten… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag kom in akut till S:t Sigfrids sjukhus, som är det lokala psykiatriska sjukhuset där jag bor. Läkaren som tog emot mig sa, att eftersom jag inte sovit ordentligt på två månader hade jag fått en ’kortslutning’ i hjärnan. Det förstod jag eftersom jag jobbade med elteknik. Läkaren ville att jag skulle läggas in på observation ett dygn. Detta dygn… Läs vidare →

Läs vidare …