För flera år sedan fick vi in en äldre kvinna på den ögonklinik där jag då arbetade. Kvinnan skulle opereras för grå starr, men tyvärr var omständigheterna inte de bästa. Hon var svårt sjuk i lungcancer och bedömdes inte ha lång tid kvar i livet. Diskussionerna om hur rimligt det var att placera resurser på en patient med så kort… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag har varit ungdomsledare i Lyckeby GoIF i 40 år. Naturligtvis har jag massor av fantastiska minnen, men det jag tänker mest på är den gången jag träffade en liten 14-årig fotbollskille från Litauen. Det var 1994 och Karlskrona hade blivit vänort med den litauiska kuststaden Klaipeda. Vi på idrottssidan skulle ha ett utbyte och den lille killen, som hette… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var elev på seminariets övningsskola, alltså inte en lärare under utbildning, utan elev som de blivande lärarna övade sig på. Jag var allmänt ointresserad av skolarbetet och visade nog upp en allmänt likgiltig attityd för det mesta. En av våra lärare, Hallongren, var dock en entusiast och en dag utbrast han i förtvivlan över min likgiltighet: ”Per, inser du… Läs vidare →

Läs vidare …

Två lärare förändrade mitt liv för några år sedan. Monica och Pia. De är lärare för Kostkursen på Blekinge läns folkhögskola i Bräkne-Hoby och när jag kom dit hade jag en del bekymmer. Jag hade precis lagt av med alkoholen och hade sömnproblem på grund av att jag mådde så dåligt. Jag var ensam med min kamp och det fanns… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag kommer aldrig att glömma Sten Lundgrens blick. Första gången jag såg den var jag 23 år och hade just klivit in på tidningen Vi:s redaktion. Jag ville jobba som praktikant där för att jag var nyfiken på Vi-skogen, ett trädplanteringsprojekt som de drev vid Viktoriasjön i Kenya. Sten Lundgren var 73 år men i hans ögon fanns en vital… Läs vidare →

Läs vidare …

D et var en vinterdag för många år sedan. Jag hade varit på storköpet och gick med barnvagnen. Det var inte helt lätt eftersom det var snöslask på marken som var utan dess like. När jag rundade ett hörn stod en bil parkerad tätt intill husväggen. Den stod helt galet och jag kunde inte passera med barnvagnen utan att gå… Läs vidare →

Läs vidare …

JAG ÄR I grunden en ”möjligist”. Det betyder att jag alltid har haft lätt för att se möjligheter och svårt att se hinder. Ändå kan man säga att mitt betydelsefulla möte bestod av ett hinder. 1989, när jag var 37 år, arbetade jag som VD på ett företag som sysslade med modultätningar. Jag började känna att 40-strecket närmade sig och… Läs vidare →

Läs vidare …

Det var någon gång i mitten på 80-talet. Jag satt hemma i köket i Kråkerum. Mittemot mig satt en journalist som intervjuade mig för radio. Vad intervjun handlade om har jag sedan länge glömt. Däremot kommer jag mycket väl ihåg den där frågan som hon helt plötsligt ställde och som jag vet inte hade med själva intervjuämnet att göra. ”Är… Läs vidare →

Läs vidare …

Sveriges största skidtävling är det betydelsefulla möte som gjorde mig till företagare. När jag gjorde mitt magisterarbete på Blekinge Tekniska Högskola 2004 befann jag mig tillsammans med en studiekamrat mitt i händelsernas centrum kring Vasaloppet i Dalarna. Vår uppgift var att observera hur sjuksköterskorna arbetade i radiocentralen och längs skidspåret. Det var en enormt spännande miljö. Vi noterade massor och… Läs vidare →

Läs vidare …