Ett möte som hade en avgörande betydelse för mig var mötet med en sjuksköterska som arbetade på intensiven när min mor hade fått en hjärtinfarkt. Han tittade mig rakt in i ögonen och frågade om jag förstod hur illa situationen var. Det var en mycket klok människa. Jag fick chans att inte slarva bort de tre dygn som mamma hade… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag är uppväxt i en bergslagsort, Hällefors, där idrottade man ofta och länge. Med länge menar jag att man tillhörde en förening ordentligt länge. Man skolades in och präglades av enkelheten och det prestigelösa ledarskapet, det raka och ärliga. Björn Fransson var en stor idol för mig, han är 10 år äldre, officer och elitorienterare. Det skulle jag bli, det… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag var yngre hade jag svårt att hitta mig själv och jag vantrivdes i skolan. Gymnastiken blev min enda tillflyktsort. Att ha en trygg plats att komma till är väldigt viktigt när man är ung. Från det att jag var 12 till att jag blev 15 var gymnastikhallen ett sådant ställe för mig. Dit kunde jag komma och veta… Läs vidare →

Läs vidare …

Under många år har jag ägnat mig åt att leda unga människor. Främst som idrottsledare i IFK Hässleholm. Jag minns särskilt en period när jag tillsammans med Stig ”Baksi” Johansson var ungdomsledare för ett 20-tal telningar under flera år. Det var ett riktigt duktigt gäng som erövrade många framstående placeringar i både fotboll och handboll i Skåne. Något år efter… Läs vidare →

Läs vidare …

Jenny Zetterqvist spelade i elitserien för Karlstads Curlingklubb. Hon hade hand om två juniorlag, ett pojk- och ett flicklag. Och det trots att hon egentligen själv var junior. Varje dag fanns hon till hands och varje onsdag och söndag skötte hon juniorlagens träning på is. Jenny brukade börja med att sätta sig ner och prata med ungdomarna om deras framtid… Läs vidare →

Läs vidare …

Min speciella historia utspelade sig för 30 år sedan, då jag var i tonåren och lämnade min kära hemö Gotland, för att spela ishockey i Karlskrona. Jag hade precis insett att jag skulle kunna bli ganska bra. Inte så bra som de allra bästa i Sverige kanske, men ändå någorlunda respektabel. Det var i alla fall så jag tänkte. Jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Min son var tre år och söt som en liten ängel. Vi hade just varit på salong och klippt honom och var på väg till bilen. Bilen stod på en takparkering och för att komma dit var vi tvungna att passera ett utrymme i en trapphall. Just där brukade några av stadens så kallade ”A-lagare” värma sig under den kalla… Läs vidare →

Läs vidare …

Den som betytt mest för att jag blev politiskt engagerad är min pappa Börje Mörk. Han var själv partipolitiskt aktiv och han hade viktiga förhållningssätt och var ideologiskt präglad av arbetarrörelsens ideal. Hemma vid matbordet fördes ofta diskussioner där pappa hade mycket bestämda åsikter om vad som var rätt och fel, rättvist och orättvist. Faktum var att han var ganska… Läs vidare →

Läs vidare …

JAG VAR EN mammaledig volleybolltjej med ett estetiskt sinnelag. Jag var ung och visste ännu inte riktigt vad jag ville göra med livet. Det var i det skedet min pappa bad mig att sköta administrationen på familjeföretaget. Eftersom jag var mer uttråkad än uttröttad av mammaledigheten tänkte jag att det kunde jag väl hjälpa till med ett tag. Då fanns… Läs vidare →

Läs vidare …

1970 KOM JAG till Uddeholmskoncernens huvudkontor och fick under fem år uppleva den värmländska bruksmiljön med brukspatron och allt. Men i maj 1975 gjordes ”patron ur” och in på arenan kom en verkställande direktör, Gunnar Wessman. Han hade föresatt sig att driva ett modernt företag men mötte stort motstånd från en organisation som tyckte det var bättre förr och ju… Läs vidare →

Läs vidare …