Jag har varit sjuk i hela mitt liv, men riktigt sjuk blev jag 1998. Läkarna visste inte vad det var, bara att magen krånglade. Jag åkte in och ut på sjukhuset, jag gick ned mycket i vikt och de sa att jag var anorektiker. Ingen ville lyssna på mig, jag skickades bara vidare till nästa och nästa. Men en dag… Läs vidare →

Läs vidare …

Under tre års tid blev jag förfärligt illa bemött och behandlad av en hjärtläkare. Detta ledde till att när jag en dag upptäckte en knöl i mitt bröst och armhåla vågade jag inte söka hjälp. Jag vågade inte ta kontakt med en ny läkare och till den gamla kunde jag inte gå. Jag tänkte att det får gå som det… Läs vidare →

Läs vidare …

I början på 70-talet jobbade jag natt som mentalskötare. På min avdelning vårdades Kalle för schizofreni. Han var en mycket storvuxen man med halvlångt mörkt hår och skägg. Han kunde vara ganska våldsam, men var det aldrig mot mig, en 50 kg lätt kvinna 27 år gammal. Kalle och jag pratade ganska mycket på kvällarna och en kväll berättade han… Läs vidare →

Läs vidare …

En gammal dam i gruppboendet för personer med demenssjukdom vandrade oroligt fram och tillbaka i äldreboendets korridor. Hon bar på en pelargon som hon tagit från sitt fönster. En vårdare som mötte damen i korridoren frågade vart hon var på väg. ”Till kyrkogården”, svarade damen. ”Då följer jag med dig en bit på vägen”, svarade vårdaren och tog damen under… Läs vidare →

Läs vidare …

En kväll för några år sen när jag kom till jobbet var avdelningen ganska stökig. Vi hade fått in några akuta patienter och nattsköterskorna sprang fram och tillbaka med medicinmuggar eller sprutor i händerna. Det var ingen nyhet utan egentligen en alldeles vanlig kväll på en medicinavdelning. Plötsligt hörde jag en svag röst som upprepade gånger frågade: ”Var är jag?… Läs vidare →

Läs vidare …

Elisabeth kom till oss på förlossningen morgonen efter det att vår son Mattis hade dött. Vi hade honom inne hos oss då. Hon kom in genom dörren, tittade på oss och sa hej, men gick sedan genast fram till Mattis och hälsade på honom. Och så berättade hon för oss vilken ovanlig och vacker kille vi fått. Därefter gick hon… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag måste få berätta om en man som fick mig att smälta en sommar när jag vikarierade som kommunsköterska. Han heter Elis, är nästan blind och är en pojke på 94 år. En underbar människa med fåror och rynkor i ansiktet som livet ristat dit. Sorger, bekymmer och glädjeämnen hade format denne man till den han var idag. När jag… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag skulle få besked om resultatet av den undersökning som jag gått igenom satte sig läkaren inte mittemot mig utan vid min sida. För mig innebar det att beskedet om att jag var tvungen att opereras var lättare att ta emot. Det gjorde starkt intryck på mig. Anita, 63 år, vårdare, Järfälla Lyssna till Bara genom att sitta nära

Läs vidare …

När eftermiddagens solsken började mattas av var det åter dags att bege sig till mottagningen på sjukhuset. Vi var några patienter som på nytt tog plats i det rymliga, punktupplysta väntrummet. Mitt namn var det första som ropades upp. Jag reste mig långsamt och visades in i ett fönsterlöst undersökningsrum med en pappersklädd brits vid ena väggen. Jag blev ombedd… Läs vidare →

Läs vidare …

I tio års tid åkte jag in och ut från sjukhuset – alltid med väldigt mycket mediciner med mig hem. Men en dag fick jag chans att komma till en liten avdelning och där brydde sig personalen om mig, de såg mig som jag var och jag fick hjälp. Tillsammans med mig gjorde personalen en vårdplan som även nära anhöriga… Läs vidare →

Läs vidare …