När jag var omkring 20 år steg en dag lektor Hjalmar Sellberg in i mitt liv. Jag studerade vid Västerås Allmänna läroverk på den Allmänna linjens språkliga gren och fram till den dagen hade jag läst pliktskyldigast för att åtminstone försöka klara studentexamen. Skolintresset var med andra ord minimalt. Hjalmar var småväxt, akademiskt sakligt torr, men med en studentikos glimt… Läs vidare →

Läs vidare …

Från mitt tredje läsår upp till nionde klass hade jag en och samma lärare, Wivi Carlberg. Platsen var Majorna i Göteborg och många av oss elever kom från barnrikehusen runt Sannaskolan. Vår fröken älskade att öppna klassrumsfönstret ut mot baksidan där tuppen gol och hönorna kacklade. Framsidan vätte mot Karl Johansgatan som på grund av närheten till spårvagnshallarna alltid var… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var elev på seminariets övningsskola, alltså inte en lärare under utbildning, utan elev som de blivande lärarna övade sig på. Jag var allmänt ointresserad av skolarbetet och visade nog upp en allmänt likgiltig attityd för det mesta. En av våra lärare, Hallongren, var dock en entusiast och en dag utbrast han i förtvivlan över min likgiltighet: ”Per, inser du… Läs vidare →

Läs vidare …

I dag läser jag femte året på universitetet i Göteborg, men min lärare från högstadiet glömmer jag aldrig! Helge Rudling var en lärare som lyckades vara både vän och auktoritet. Han gjorde allt för att alla skulle trivas och för att på så sätt lägga grunden till lärandet. Han svetsade samman klassen genom aktiviteter utanför skolan. Vi var ofta hos… Läs vidare →

Läs vidare …

Drömmen om att bli skådespelare väcktes så smått på lektionerna redan i mellanstadiet på Fagervallsskolan i Östersund. Min lärarinna i svenska, Eivor Jönsson, insåg snabbt att jag och några kompisar inte var så glada i att plugga svenska. Istället för att gnuggas i grammatikens snårskog fick vi skriva och spela egna pjäser i skolans aula. Just då tänkte jag inte… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärare, Ethel Rutensköld, på Botvidsgymnasiet delade alltid med sig av sina arbetslivserfarenheter och kunskaper. På hennes lektioner gavs inga pekpinnar, utan vi fick själva tänka och använda det som kom fram. Hon gav oss fria tyglar, inga mallar som skulle följas. Hon var aldrig rädd för att sticka ut och stod alltid på elevernas sida. Ethel har fått mig… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag gick i högstadiet hade jag en av världens underbaraste lärare, Marie Aronsson, på Altorpskolan i Herrljunga. Hon är lärare i ämnena SO, svenska och engelska och hon var även min klassföreståndare. Det som var en stor fördel var att hon var väldigt ung. Trots att hon var nyutbildad och oerfaren samt att vi var hennes första klass var… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag växte upp i ett litet samhälle utanför Hudiksvall och var ett ”barn i riskzonen” med en mamma som var alkoholist (periodare) och en pappa som drack sig full varje helg. Under högstadieåren bodde jag med min pappa och hans nya kvinna som hade två barn. Det ena barnet var också en flicka som var jämngammal med mig så vi… Läs vidare →

Läs vidare …

I första och halva andra klass hade vi en fröken av den gamla stammen som älskade lugna och duktiga barn. Idag förstår jag henne. Jag lärde mig dock inte mycket, utan var en ganska busig flicka. Jag ordnade brandövning när fröken var i lärarrummet och sådant där som inte lärare uppskattar. Men så en dag bröt vår fröken armen och… Läs vidare →

Läs vidare …

Min lärarinna, Siri Palmqvist, på den kommunala flickskolan i Strängnäs på 50-talet hade en kuslig förmåga att exakt veta vad jag klarade av och inom vilket område jag skulle jobba för att utveckla mig. Hon ställde krav på mig personligen och jag blev väldigt ofta arg på henne. Jag var nämligen övertygad om att kraven var för stora. Jag blev… Läs vidare →

Läs vidare …