Mitt under andra världskriget kom vi förstaklassare till Eriksdalsskolan i Stockholm. Alla var andaktsfulla och stolta över att vi äntligen fick börja skolan. Min allra första lärare i småskolan var Jenny Ronald och hon blev också den lärare som kom att betyda mest för mig genom åren. Fröken Jenny var lite av en naturdoktor och hon tog oss ofta ut… Läs vidare →

Läs vidare …

Under högstadietiden hade vi en lärare som hette Folke Stengård. Han har betytt väldigt mycket för mig och gör det fortfarande. Kanske främst för att han alltid trodde på oss elever. Jag kan än idag höra hans röst då jag ibland tvivlar på min egen förmåga. Han sa vid ett antal tillfällen: ”Du har kapacitet för mycket mer, bara du… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag var sju år byggdes Berlinmuren. Det var en mörk tid som jag minns väl eftersom min familj bodde i Västtyskland. Särskilt minns jag när jag satt framför en svartvit teve tillsammans med pappa. Vi såg de rörliga bilderna från Berlin och lyssnade på de dystra rapporterna om det kalla kriget mellan öst och väst. Det var som om… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag var med i Röda korset och har väl alltid varit en engagerad person. Den politiska dimensionen fanns inte riktigt med i bilden just då, men jag träffade många människor och bland dem Anna Ardin som var politiskt engagerad i Socialdemokraterna. Anna la märke till mitt engagemang och öppna sinne och sa att jag borde gå på ett möte med… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag kommer aldrig att glömma Sten Lundgrens blick. Första gången jag såg den var jag 23 år och hade just klivit in på tidningen Vi:s redaktion. Jag ville jobba som praktikant där för att jag var nyfiken på Vi-skogen, ett trädplanteringsprojekt som de drev vid Viktoriasjön i Kenya. Sten Lundgren var 73 år men i hans ögon fanns en vital… Läs vidare →

Läs vidare …

Ibland upplever jag att lärare har en attityd att eleverna är barn som de skall uppfostra och lära saker. Min mattelärare i åttan, Klaus Jürgen Schmidt, hållning var däremot att vi elever, var några som han både ville och trivdes att prata med. Det kändes tydligt och jag tror att alla eleverna på Djurgårdsskolan i Eskilstuna där jag gick hade… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag skulle snart fylla 40 år och Uppsala Nya tidning skulle skriva en artikel på familjesidan om mig. De skulle skriva om mitt entreprenörskap och engagemang i miljörörelsen. Uppenbarligen gjorde jag intryck på journalisten Eyal Sharon Krafft som gjorde intervjun. ”Maria, du måste bli politiker”, sa han helt oväntat ”Nej, nej”, svarade jag och skrattade. ”Jo, det måste du.” Jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag kommer från Vellinge. Det är en kommun som har gjort sig beryktad för att inte vilja ta mot flyktingar. Det gjorde mig arg och jag vägrade tro att invånarna i min hemkommun var så avigt inställda till flyktingar. Därför bestämde jag mig inför julen 2007 att göra någonting. Det jag gjorde var egentligen ganska enkelt. Jag ställde mig utanför… Läs vidare →

Läs vidare …

Birgitta var tjejen som var populär och framåt. Jag, däremot, var den lilla blyga och rädda typen. Ändå var det vi två som höll ihop. Det var i början på 50-talet och vi gick i en liten skola på landet. På den tiden gick vi i skolan på lördagar och hade den dagen ”roliga timmen”. Det var en timme då… Läs vidare →

Läs vidare …

Från början var mitt liv lyckligt. Jag gifte mig som 22-åring och allting var frid och fröjd. Men från att jag var 25 och några år framåt följde sorgerna på varandra. Jag förlorade först min pappa, sen min mamma och så småningom även båda mina bröder. Plötsligt var jag, redan som 29-åring, äldst i min släkt. Året därefter födde jag… Läs vidare →

Läs vidare …