Elisabeth kom till oss på förlossningen morgonen efter det att vår son Mattis hade dött. Vi hade honom inne hos oss då. Hon kom in genom dörren, tittade på oss och sa hej, men gick sedan genast fram till Mattis och hälsade på honom. Och så berättade hon för oss vilken ovanlig och vacker kille vi fått. Därefter gick hon… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag måste få berätta om en man som fick mig att smälta en sommar när jag vikarierade som kommunsköterska. Han heter Elis, är nästan blind och är en pojke på 94 år. En underbar människa med fåror och rynkor i ansiktet som livet ristat dit. Sorger, bekymmer och glädjeämnen hade format denne man till den han var idag. När jag… Läs vidare →

Läs vidare …

När jag skulle få besked om resultatet av den undersökning som jag gått igenom satte sig läkaren inte mittemot mig utan vid min sida. För mig innebar det att beskedet om att jag var tvungen att opereras var lättare att ta emot. Det gjorde starkt intryck på mig. Anita, 63 år, vårdare, Järfälla Lyssna till Bara genom att sitta nära

Läs vidare …

När eftermiddagens solsken började mattas av var det åter dags att bege sig till mottagningen på sjukhuset. Vi var några patienter som på nytt tog plats i det rymliga, punktupplysta väntrummet. Mitt namn var det första som ropades upp. Jag reste mig långsamt och visades in i ett fönsterlöst undersökningsrum med en pappersklädd brits vid ena väggen. Jag blev ombedd… Läs vidare →

Läs vidare …

I tio års tid åkte jag in och ut från sjukhuset – alltid med väldigt mycket mediciner med mig hem. Men en dag fick jag chans att komma till en liten avdelning och där brydde sig personalen om mig, de såg mig som jag var och jag fick hjälp. Tillsammans med mig gjorde personalen en vårdplan som även nära anhöriga… Läs vidare →

Läs vidare …

En sjuksköterska i rummet reste sig från sin stol, hon gick fram och stängde av respiratorn. Det helt ofattbara hade hänt. Maria var död! Det hade bara gått fem timmar sedan jag med en läkares hjälp över huvud taget hade börjat inse vad som höll på att hända. I rummet på Östra sjukhuset i Göteborg fanns Marias två äldsta döttrar,… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag arbetade som ung, nybliven ansvarig läkare på Gislaveds sjukstuga som fungerade som ett litet sjukhus. Sedan en vecka vårdades på sjukstugan en medelålders man med en svår hjärtinfarkt. Medicinkliniken vid Värnamo lasarett hade konsulterats och ansåg inte att man hade något mer att erbjuda utöver den vård han redan fick. Plötsligt dog mannen och efter några minuter infann jag… Läs vidare →

Läs vidare …

Ett möte som hade en avgörande betydelse för mig var mötet med en sjuksköterska som arbetade på intensiven när min mor hade fått en hjärtinfarkt. Han tittade mig rakt in i ögonen och frågade om jag förstod hur illa situationen var. Det var en mycket klok människa. Jag fick chans att inte slarva bort de tre dygn som mamma hade… Läs vidare →

Läs vidare …

En mycket proper och trevlig liten dam runt 80 år skulle skrivas ut från sjukhuset. Innan hemresan bad hon mig göra ett litet ärende på Apoteket och när jag kom tillbaka sa hon spontant: ”Tänk om jag fick krama doktor Arne Hassler innan jag åker…” Några minuter senare steg doktorn in i rummet och jag viskade i hans öra att… Läs vidare →

Läs vidare …

Jag brukar vikariera som cyklande distriktssköterska några veckor varje sommar. Det är ett nyttigt, stimulerande och lärorikt avbrott från mina förtroendeuppdrag inom kommun och landsting. De senaste tre åren har jag besökt en dam, vi kan kalla henne ”Greta”. En gång i veckan ska hennes medicindosett delas och det är mitt uppdrag som tar ca 10 minuter. Vid mitt första… Läs vidare →

Läs vidare …